Visade mina föräldrar vad det kostade att hålla liv i deras trötta gamla ök inkl en allt mindre värdeminskning. Med deras ca 1000 mil/år eliminerades mellanskillnaden av lägre förbrukning. Fanns inte många beggade av den typ de ville ha så därför leasing. Klart värt det trots några rookietabbar vid tecknandet och 3 (!) självrisker sista året, 2 helt utan egen förskyllan. Efter 3 år fanns begagnatutbud och en rikligare utrustad inhandlades. Jag tror ändå det varit bättre och mindre risk att leasa.Jag köpte min förra bil ny, diesel. Sen när den såldes efter 3 år så bytte jag till leasing. Räknade på kostnaderna (inköp, service, värdeminskning) och kom fram till att leasingen jag har nu blir billigare än köpet även med marginal för eventuella slitagekostnader vid inlämnandet.
Så nästa bil, blir nog leasing med.
Man sitter då bara i saxen i 3 år och sen ny igen. 3 år att parera regeringens nycker och sen fri att ta något annat istället för att vara stuck med ett fordon som kan bli svindyrt/iskallt efter nåt miljöpartistiskt tuppjuck.
Mtp otryggheten i svensk elförsörjning vill jag nog ha något som drivs på brännbar vätska härute. Får kosta, det lilla jag kör.