Varför frigöra tid till att inte köra? Idag använde jag en massa mental kapacitet på krokig väg ner till Linköping. Sedan 9 mil runt på Sviestad. Men på vägen hem, i mörker, blev det en massa kapacitet över. Jag hade tråkigt och även om jag kunde hålla en högre snitthastighet kändes det som betydligt längre eftersom det var så för....at tråkigt.
Jag är van att använda hjärnan och kan köra, inte åka, 100 krokiga mil på en dag men vet att de som är ovana och brukar åka motorcykel får problem. 10 - 20 mil brukar vara gränsen sedan behöver de "vila" på rak väg.
Sista biten är något som är vanligt när det gäller att se motorcyklister. Hade vi ett Trafiksäkerhetsverk skulle det informeras om att hjärnan behöver lära sig att titta efter oss. Jag har flera exempel där det klagas att vi, motorcyklister alltså, bara kommer ur tomma intet. När jag förklarat att de troligtvis inte aktivt letar efter oss och därmed inte ser oss är de först skeptiska men när de börjar leta så ser de.
Sedan finns det något som tekniken faktiskt kan hjälpa oss med - "inattentional blindness". Detta hänger delvis ihop med begreppet "selektiv varseblivning" som alla fick lära sig i körskolan. När vi har byggt mycket erfarenhet och vant oss vid en situation har vi en tendens att tappa förmåga att reagera på vissa oväntade saker pga. att hjärnan automatiskt filtrerar bort dem. Vi ser helt enkelt inte det som vi inte förväntar oss att se.
Det var väl någon som smällde sig på det viset? Tejpat fast något på ratten och sen skulle hoppa över till passagerarsidan och då gick det åt skogen. Men så är det med allt. Människor är nyfikna. Vore tråkigt på vår jord om alla var vettiga och försiktiga.
