Har inte orkat läsa hela tråden men så här gjorde jag och det har jag inte ångrat.
Tog mellanklasskortet när jag var 19, lusläste annonser efter hojar som kvalade in ostrypta. Detta eftersom körskolans strypta Honda NTV 650 hade en så otroligt tråkig effektkurva.
En Honda CB 350s inhandlades på firma i Borås, den enda jag hittade överhuvudtaget faktiskt. Billig och tråkig, allt enligt Bike Test anno 1999.
Den hojen hade jag fantastiskt kul med, långsemester, banåka på Sviestad. You name it! Att den sedan tog helt slut och gjorde 115 km/h när jag sålde den är en annan historia... Hondan körde jag tre säsonger...
Hoj nummer två var en Ducati Monster 600 -99, med mina referenser jag hade när jag köpte den gick den som ett skott. Trevlig och lättkörd hoj med mkt. bra driftsekonomi.
Nu har jag en Ducati 900 Superlight, har bara kört den någon mil innan snön kom men allt tyder på att det är en trevlig hoj.
Jag har alltid föredragit en körglad och lätthanterlig hoj framför effekt. Hittills har jag inte ångrat mig vid något köp. Effekt är naturligtvis kul men inte hela upplevelsen.
Tror faktiskt inte att det är fel att "slussa" sig upp genom kubiken/effekten.
Men det är min åsikt.
90- eller 170 kusar, 0-100 km/h på 3,5 eller 5 sekunder, 220- eller 299 i toppfart? Känns som det kvittar för min del i alla fall. Har rastat värre hojar med både den gamla Hondan och med Monstret,
så mycket mer hänger på föraren!
Sådär, nu har jag skrivit av mig!
/ Johan