...
Om man applicerar tryck på ytterpinnen med hjälp av sin kroppsmassa, så flyttar man TP utåt. Om lateral acceleration ska kunna bibehållas, så måste mc;n lutas mer -- inte mindre. Slutsatsen är att en 'viktning' av ytterpinne medför en större lutningsvinkel och då (tänkbart) sämre fjädringsegenskaper.
...
Jag försöker förstå (trots att jag är lite dragen, ursäkta för det men jag är så ivrig att jag inte vill vänta på baksmällan för att formulera mig).
Min tanke om alltihop (som är teoretisk, inte empirisk) är att man lutar sig / hänger inåt på hojen i en kurva för att låta hojen luta
mindre inåt. Om man då (i extremfallet) lyckas lägga
all sin vikt på yttre fotpinnen, så borde man väl därmed räta upp hojen (förutsatt att ens eget masscentrum är högre än fotpinnens, vilket tom peddot får svårt att undvika)!? Var det inte det man ville hela tiden?
Tänk dig en gummisnodd som drar utåt i tangentens riktning med en viss kraft. Skulle du då helst fästa den i yttre eller inre fotpinnen?
I den yttre kommer den att räta din hoj, och du får burka lite mer. I den inre kommer den att försöka dra bort hjulen under dig.
Tänk dig sedan att gummisnodden är föraren. Trycker han på yttre fotpinnen försöker han räta hojen, samtidigt som han burkar för att - räta hojen. Han borde rimligen kunna hitta en lämplig jämvikt här mellan tryck och burkande?
Inre fotpinnen, han försöker trycka undan hjulen för sig, samtidigt som han burkar för att räta upp hojen.
Som sagt, mina egna gin-inducerade teorier efter att ha läst hela tråden. Rätta mig om jag har fel!
Just det ja - din liknelse med momentarmen och vikten. Jag vet inte, men det känns ju som att den argumenterar i samma riktning som mig ovan?
Alltså om man hänger nåt på yttre fotpinen försöker det resa hojen. Men nu har vi ju inte nån sån vikt där, utan det enda vi kan göra med den yttre fotpinnen är att lägga
förarens vikt på den. Och vad var det han ville göra - jo räta upp hojen.