Scandinavian Open, Gelleråsen 4/9, kval 1 och 2.
Anlände till Gälleråsen strax efter niotiden i fredags kväll, och trots att det bara var andra gången det skulle rejsas märktes det att vi hade en viss rutin under bältet nu. All i och urlastning av diverseskrotet vi hade med oss gick i ett litet kick. Mats (Mad Moose) och Marie hade reserverat en plats i depån bredvid dem, åt oss, så vi fick plats mitt i smeten. Både på gott och ont, skulle det visa sig senare...
När allt var på plats minglades det lite i depån. Psykningen inför lördagens kval började omedelbart. Vissa hade ju varit och fusktränat redan på fredagen, medan man själv suttit på jobbet och bara varit disträ.
Lördag förmiddag kändes evighetslång. Första kvalet för R600 var inte förrän vid lunch, och tidsschemat hade blivit ytterligare en halvtimma förskjutet eftersom det var så dimmigt på banan när Superbikeklassen skulle ut först på morgonen. Efter frukost knatade jag iväg till sekretariatet och anmälde mig, samt frågade lite trevande om det var fler än 32 anmälda. Konkurrensen är ju några snäpp högre på en SO-tävlingen än på B-rejset som avverkades förra helgen, och det vore ju surt att att bli utkvalad...
Efter detta besiktigades hojen utan anmärkning. Sen då? Vänta vänta vänta.....äta, dricka, smyga runt i depån och ljuga lite med medtävlarna. Hojen dekaltrimmades och tankades.
Sen var det äntligen dags att rulla ut på första kvalet som var 25 minuter långt. I bakhuvudet hade jag att det ville fasen till att stå på från första början, eftersom jag bara hade två kvalpass på mig att prestera en gångbar tid. Saker och ting kändes dock ganska bra, och Rosinantes drevning passade avgjort bättre på Gåsen än på Sviestad. Tog ett par lugna varv för att få upp tempen i däcken, medan alla fuskare som kört med däcksvärmare på svischade förbi på löpande band. Tog i så gott jag vågade och gick i depå efter 13 varv för att dricka lite och vila någon minut. Sen bar det ut igen, och jag hann med 5 varv innan passet var slut, precis som jag....
Det visade sig att bästa tid blev 1.14.8, vilket jag var fullt nöjd med. Räckte iofs inte långt i resultatlistan, men huvudsaken var att jag hade både soppatorsken och eus bakom mig.
Inför kval nr 2 tittade jag på medans de andra mekade med sina hojar. Det är ju att köra som är kul. Till min bestörtning fick jag se tt jag kört sönder mitt nya skinnställ! Höger knäpuck had tagit mer än slut utan att jag märkt det, och jag hade fortsatt med att slipa bort både kardborr och skinn ända in till plastskydden. Inhandlade nya puckar av team Miinin som fick lappa över hålet i skinnet.
Blev tröttare och tröttare under eftermiddagen, och bestämde mig för att krascha en stund i husbilen innan det var dags för action igen. Låg och slumrade och körde flera perfekta varv runt banan i huvudet. Gick igenom varenda kurva och funderade på hur jag skulle kunna förbättra. När jag väl var i grejorna och satt på hojen och inväntade utsläppet hade jag en klar bild av hur jag ville att det perfekta varvet skulle se ut. Körningen stämde dock inte alls lika bra den här gången. Hade ett par vassa varv på G, men några släpp och finurliga frilägen gjorde pannkaka av det hela. Snacka om att man blev nertryckt i skorna när man fick se att man kört 1.16.0 som bäst.
Lördagskvällen gick åt till att fundera på vad det varit som gjort att det gick över en sekund långsammare på det andra kvalet. Man släpade sig till duschen och höll på att avlida av köldchock. Varmvattnet var slut....och temperaturskillnaden mellan skinnstället och duschen måste ha varit minst 50°c. När ljudet av motorer dött ut i depån tändes grillarna och vi åt en festmåltid av sällan skådat slag! Tanken var att mingla lite mer i depån senare på kvällen, men det blev tidig läggning istället....