5/9 Warm-up och race.
Efter en god natts sömn kände man sig nästan som en ny människa på söndagsmorgonen. Frukost intogs med öronproppar monterade eftersom våra danska depågrannar givetvis skulle varmköra sin 125-racer lagom till vår frukost, fem meter från vår uteplats. Det är nackdelen med att bo mitt i depån.
Den femton minuter långa warm-up:en kändes körningen bättre igen. Efter en kort andhämtningspaus efter passet skulle det skiftas däck inför rejset. Bakdäcket vändes och ett bättre begagnat framdäck fick ersätta det gamla. Fick däckkrängningshjälp/lektion av Don Q och snart var hojen körduglig igen. I med soppa, och efter en kort provtur i depån konstaterades att allt kändes som det skulle.
Uppladdningen inför loppet började med att studera Superbikekillarnas rejs från läktaren. En sen lunch intogs och sedan var det bara att vänta. De två sista timmarna före rejset var bland de värsta jag varit med om. Trötthet i kroppen och en gnagande nervositet gjorde att benen kändes som överkokt spaghetti. Funderade redan på vad man skulle hitta på för ursäkter, eller om det skulle vara enklast att simulera en vurpa redan på första varvet.
Alla ryggdunkningar och lycka till-önskanden medför dock att jag bestämmer mig för att ge allt och lite till när jag väl var på väg ut till startplattan.
På uppvärmingsvarvet kommer jag på mig själv att fega i provstarten. För h*lvete människa! Skärpning. När de röda lamporna tänds ligger varvmätarnålen så på 8000 varv och det bär iväg med bra fart när lamporna slocknar. Ner i trösen hamnar jag i ytterspår och siktar mot innern ner i esset istället. Det är hojar överallt och man får gott ta det spår man får plats i. Får häng på Mad Moose och hakar på. På andra eller tredje varvet visas gulflagg i Ejekurvan. Två förare längre upp i fältet har gått omkull och ligger illa till nära bankanten. Varvet efter rödflaggas vi och får gå i depå medan ambulanspersonalen tar hand om en av killarna som tydligen slagit sig ordentligt. Vi får stå i depån säkert 30 minuter innan det blir omstart. Första beskedet är att det blir ett helt nytt 20-varvsrejs, men sedan meddelas det att loppet kortats till 16 varv av tidsskäl.
Andra starten går bra och nu vågar jag gå på mer attack trots trängseln. Gasar så friskt jag vågar på ljumna däck och försöker ta snåla spår för att inte tappa de placeringar jag tagit i starten. I Ejes vill alla bromsa sist och det blir en smula kaotiskt. Trodde ett tag att den som försökte runda mig på yttern skulle slå sin hjälm i min vänstra fotpinne när vi låg med max lut åt höger! Tajt!
Det är lite stökigt ett par varv och för att ytterligare späda på spänningen lite får jag i ett friläge mellan 3:an och 2:an in i Ejekurvan. Direkt rök en plats i accelerationen upp mot hårnålen. Andra spännande saker som händer är våldsamt styrfladder i svackan efter Ejes där man bryter över från höger till vänster, samt en fin sladd ut ur hårnålen. Ett av varven kom jag på tok för fort in i vänstern i esset och tryckte ner hojen för allt jag var värd, fast bestämd att minimera luckan. Fotpinnen måste ha lämnat en snygg reva i asfalten när hela hojen började kasa...då trodde jag för ett kort ögonblick att det var kört!
Tappar ett par placeringar på rakan eftersom Rosinante inte riktigt hänger med Yammorna där. Bland annat smiter soppatorsken förbi på sin Honda. Efter ett par varv kan jag dock ta tillbaka efter en bra utgång ur depåkurvan, lite klockren slipstreaming, på bromsen ner i Trösen. Laddar så att jag tror att jag ska kräkas i hjälmen och börjar bli ordentligt trött. Kollar på tavlan på rakan och ser att vi har fyra varv kvar att köra. HERREGUD! Jag kommer aldrig att orka ju! Biter ihop och försöker köra jämnt och fort utan att ta i allt för mycket i bromsningarna som sliter mest på kroppen.
I samband med blåflaggen ut på sista varvet smiter soppatorsken förbi ner i Trösen, men får en dålig utgång så jag kan ta tillbaka direkt ner mot esset. Tar i så det knakar mot bättre vetande, och bromsar senare än jag egentligen vågar samt försöker hålla snåla spår för att blocka. Passerar mållinjen 0.3 sekunder före soppatorsken. Resultatet blev en 19:e plats och ett bästa varv på 1.14.7. Målet att piska soppatorsken och eus, som revansch för Sviestad lyckades jag med. Likaså fick Rosinante gå fortare runt Åsen än vad hon nånsin gjort förr, så jag är mer än nöjd.
Ett stort tack till alla som gjort detta möjligt, ingen nämnd och ingen glömd, och ni vet ju vilka ni är!
Efter en god natts sömn kände man sig nästan som en ny människa på söndagsmorgonen. Frukost intogs med öronproppar monterade eftersom våra danska depågrannar givetvis skulle varmköra sin 125-racer lagom till vår frukost, fem meter från vår uteplats. Det är nackdelen med att bo mitt i depån.
Den femton minuter långa warm-up:en kändes körningen bättre igen. Efter en kort andhämtningspaus efter passet skulle det skiftas däck inför rejset. Bakdäcket vändes och ett bättre begagnat framdäck fick ersätta det gamla. Fick däckkrängningshjälp/lektion av Don Q och snart var hojen körduglig igen. I med soppa, och efter en kort provtur i depån konstaterades att allt kändes som det skulle.
Uppladdningen inför loppet började med att studera Superbikekillarnas rejs från läktaren. En sen lunch intogs och sedan var det bara att vänta. De två sista timmarna före rejset var bland de värsta jag varit med om. Trötthet i kroppen och en gnagande nervositet gjorde att benen kändes som överkokt spaghetti. Funderade redan på vad man skulle hitta på för ursäkter, eller om det skulle vara enklast att simulera en vurpa redan på första varvet.
Alla ryggdunkningar och lycka till-önskanden medför dock att jag bestämmer mig för att ge allt och lite till när jag väl var på väg ut till startplattan.
På uppvärmingsvarvet kommer jag på mig själv att fega i provstarten. För h*lvete människa! Skärpning. När de röda lamporna tänds ligger varvmätarnålen så på 8000 varv och det bär iväg med bra fart när lamporna slocknar. Ner i trösen hamnar jag i ytterspår och siktar mot innern ner i esset istället. Det är hojar överallt och man får gott ta det spår man får plats i. Får häng på Mad Moose och hakar på. På andra eller tredje varvet visas gulflagg i Ejekurvan. Två förare längre upp i fältet har gått omkull och ligger illa till nära bankanten. Varvet efter rödflaggas vi och får gå i depå medan ambulanspersonalen tar hand om en av killarna som tydligen slagit sig ordentligt. Vi får stå i depån säkert 30 minuter innan det blir omstart. Första beskedet är att det blir ett helt nytt 20-varvsrejs, men sedan meddelas det att loppet kortats till 16 varv av tidsskäl.
Andra starten går bra och nu vågar jag gå på mer attack trots trängseln. Gasar så friskt jag vågar på ljumna däck och försöker ta snåla spår för att inte tappa de placeringar jag tagit i starten. I Ejes vill alla bromsa sist och det blir en smula kaotiskt. Trodde ett tag att den som försökte runda mig på yttern skulle slå sin hjälm i min vänstra fotpinne när vi låg med max lut åt höger! Tajt!
Det är lite stökigt ett par varv och för att ytterligare späda på spänningen lite får jag i ett friläge mellan 3:an och 2:an in i Ejekurvan. Direkt rök en plats i accelerationen upp mot hårnålen. Andra spännande saker som händer är våldsamt styrfladder i svackan efter Ejes där man bryter över från höger till vänster, samt en fin sladd ut ur hårnålen. Ett av varven kom jag på tok för fort in i vänstern i esset och tryckte ner hojen för allt jag var värd, fast bestämd att minimera luckan. Fotpinnen måste ha lämnat en snygg reva i asfalten när hela hojen började kasa...då trodde jag för ett kort ögonblick att det var kört!
Tappar ett par placeringar på rakan eftersom Rosinante inte riktigt hänger med Yammorna där. Bland annat smiter soppatorsken förbi på sin Honda. Efter ett par varv kan jag dock ta tillbaka efter en bra utgång ur depåkurvan, lite klockren slipstreaming, på bromsen ner i Trösen. Laddar så att jag tror att jag ska kräkas i hjälmen och börjar bli ordentligt trött. Kollar på tavlan på rakan och ser att vi har fyra varv kvar att köra. HERREGUD! Jag kommer aldrig att orka ju! Biter ihop och försöker köra jämnt och fort utan att ta i allt för mycket i bromsningarna som sliter mest på kroppen.
I samband med blåflaggen ut på sista varvet smiter soppatorsken förbi ner i Trösen, men får en dålig utgång så jag kan ta tillbaka direkt ner mot esset. Tar i så det knakar mot bättre vetande, och bromsar senare än jag egentligen vågar samt försöker hålla snåla spår för att blocka. Passerar mållinjen 0.3 sekunder före soppatorsken. Resultatet blev en 19:e plats och ett bästa varv på 1.14.7. Målet att piska soppatorsken och eus, som revansch för Sviestad lyckades jag med. Likaså fick Rosinante gå fortare runt Åsen än vad hon nånsin gjort förr, så jag är mer än nöjd.
Ett stort tack till alla som gjort detta möjligt, ingen nämnd och ingen glömd, och ni vet ju vilka ni är!
Last edited:
. jag låg åtta när fram hjulet försvann på sista varvet i depå kurvan, surt men en då, tack för soppan. 1.12,1 körde jag på. mera racing nästa år 
