Ge upp din sk "buskörning" och hitta en annan idol om du tänker bli en långlivad motorcyklist, ett tips bara. Ut och nöt på lite trafikerade kringelikrokvägar istället och gasa för allt vad tygen håller.
Som du märker(?) är det inte så många som blir impade...
Har också varit ung och dum(mare) men inte riktigt på din nivå. Låt bli att retas med polisen i onödan, kör du som folk kommer de uppmärksamma dig ändå. Sanna mina ord...
Nog med moral. Mitt lilla bidrag från en svunnen tid:
Jag å en kompis var ute å "övningskörde", jag (som då var lapplös) på min trogna Honda Dominator och polarn på sin FZR 1000.
Vi hade varit ute å hojjat hela dagen å när det nu började dra sig mot kvällen rullade vi inåt stan för å kolla läget på Sveavägen.
Det här var på den "gamla goda" tiden när hela Sveavägen var packat med hojjar, bensinen var billig å stoppisar var inte uppfunna ännu. Jo, jag ÄR gammal...
Det var en oskriven lag att åkte man offroad måste man kunna slanga. Därför hade mycket möda lagts på just detta ädla trick, många svordomar fälts å en å annan packbox hade gått åt. Men nu satt de riktigt hyggligt, åtminstone slapp man skämmas för sig.
I alla fall så åkte vi Sveavägen fram och vid sista korsningen, innan McD, vart det lagom rött. Det var en varm sommarkväll, tok packat med hojjar å jag var laddad. Här skulle det slangas som aldrig förr!
Nu borde det slå om snart... Svetten började pärla sig i pannan, nu gällde det att inte göra bort sig. Där vart det grönt! Lugnt iväg på ettan, i med tvåan... Gasa, släpp, GASA åååå ryck! Perfekt! Kanonhög å stabil wheelie, i med trean å fortsätter hela vägen förbi hojjarna. "Det där kändes bra! F-n vad kool jag är!", tänkte jag medan jag tog ner den inför ett trafiklyse som slog om till rött.
Polarn kom ikapp å ställde sig bredvid mig, längst fram vid rödljuset, och frågade:
"Såg du vad vi mötte?"
"Näe...?"
"En polis pikkis!"
"Åh fan!"
Vi stod där å funderade en liten stund över att det kanske inte var ett så helt lyckat tilltag att åka å stajla på slangen, inte utan körkort i alla fall. Hursomhelst verkade det som att jag skulle klara mig, inga poliser i sikte...
Efter ett par minuter hör jag det där välkända tutandet som får det att knyta sig i magen varje gång. Det hade gått ett par minuter sen vi stannat. "Inte kan det väl vara mig de är ute efter?", tänkte jag. Tutandet kom närmare och visade sig vara en folka pikkis med gissningsvis poliser i, då den var polismålad. Bilen körde upp på fel sida av vägen, tvärnitar å en gubbe hoppar ur å glor på mig. Jag tittar tebax å kan fortfarande inte riktigt smälta att de faktiskt var ute efter just mig.
Sekunderna känns som timmar men till slut stegar han fram, med bestämda steg. Pekar med hela handen å säger: "Du! Trottoarkanten!". "Visst...", säger jag. DÅ slår det om till grönt å jag drar i väg som en oljad blixt, men tydligen inte tillräckligt blixtrigt då polisen slänger sig efter mig och får tag en strapp till ryggsäcken som jag har på mig. Jag känner ett kraftigt ryck men har inte för avsikt å stanna, vilket han oxå insåg då han släppte på en gång.
Gubben hoppade in i pikkisen och for efter mig med både sirener å saftblandare! Jag visste att en pikkis inte skulle ha en chans mot en offroad inne i stan, å efter några rödljuskörningar, nått övergångsställe och en å annan refug var han tämligen avhängd. Pulsen bultade dock på i 220 och adrenalinet sprutade ur öronen.
"Nu måste jag ta det lugnt, så jag inte blir stoppad för fortkörning!", tänkte jag. Körde så sakta jag förmådde å tog småvägarna hemåt.
Det var min första "regelrätta" smitning från polisen. Jag hörde aldrig av dem angående detta, men det skulle komma flera tillfällen...
/R