Enda anledningen att följa standardiserad mätprocedur beträffande mätavstånd, mätvinkel, kolvhastighet/motorvarvtal etc är för att åstadkomma jämförbara mätvärden mellan olika hojar. Genererar en hoj 125 dBA på en meters avstånd i en viss situation så gör den, varvtal oväsentligt. Så grufmans frågeställning är relevant, hur han än har mätt.
Det enda i samhället som producerar detta ljudtryck, förutom nyss nämnda hojjar är militära jetflygplan, typ jas eller viggen.
Gripen genererar 125 dBA redan med APU:n, och betydligt mer en meter från motorn vid fullt pådrag. En kraftigt spelad trumpet eller trombon genererar utan problem 125 dBA en meter rakt framför klockstycket. En vinkelslip, cirkelsåg eller krossning av flaskor i en återvinningstunna är andra exempel på saker som kan låta i storleksordningen 120-125 dBA. (Där måste man skilja på kontinuerligt buller och impulsljud, men vi släpper det för stunden)
Jag vill ju inte vara en bitter****** men kan någon vis man här berätta för syftet med att procudera detta ljudtryck?
A) Är det för att imponera på andra hannar att här kommer en alfahanne, typ som två renar som stångas med varandra där den ena har längre horn än den andra?
I de allra flesta fall med sporthojar har högt ljudtryck inte något egenvärde, utan kommer som en - visserligen oftast omtyckt - bieffekt i strävan efter mer kraft och/eller lägre vikt. Jag tror däremot att det ofta ser litet annorlunda ut bland customåkare, där högt ljudtryck ibland verkar vara ett primärt syfte med att byta avgassystem...
Av dina två alternativ tror jag stenhårt på A, imponatorfaktorn gentemot andra (oftast) hannar. Om vi utgår från en allmän uppfattning att en enlitetshoj är en häftigare pryl än en 125:a så kan vi antagligen också utgå från att en 200-hk enlitershoj är en häftigare pryl än en 100-hk enlitershoj. I praktiken innebär det också att något som låter som en 200-hk enlitershoj är en häftigare pryl än något som låter som en 100-hk enlitershoj. Svårare än så är det nog inte.
Om vi däremot går ett steg längre och tittar på den störande effekten av buller så är den inte alltid proportionell mot ljudtrycket. Vågform/karaktär, duration, repetition och andra faktorer spelar stor roll för hur störande ett visst ljud upplevs, och där är ljudtrycket inte allenarådande. Dessutom finns det förstås individuella skillnader mellan vilka typer av ljud som olika personer tycker är störande. På en fjällvandring kan en flygplans- eller skotermotor på en mils avstånd upplevas som extremt störande trots att den nätt och jämnt går att urskilja ur det omkringliggande bakgrundsljudet, alltså vind/djur/bäcksorl/etc. Å andra sidan kan en rockgitarrist öva i sin ensamhet med egentligen helt omotiverade 110 dBA av eget val, och inte uppleva ljudtrycket som det minsta störande. Det är alltså rätt klarlagt att mätstorheten ljudtryck inte är det enda som avgör hur störande ett ljud är.
Vid motsvarande eller jämförbara ljudtryck upplever jag själv det skarpa och pulserande ljudet från en enstånka eller v-twin med rensade rör som påtagligt mer störande än det lika starka men jämnare och mer cykliska ljudet från en radfyra med fräcke-slipon. (Inte bara för att jag själv råkar köra radfyra, fasen, jag har originalsystem och kan knappt höra motorn över 100 km/h.) Den svartklädde v-twinåkaren tycker antagligen precis tvärtom.
Argumentet "loud pipes save lifes" tror jag inte har mer än väldigt marginell betydelse. Jag lovar att ändra mig när jag ser en studie som visar att det sker fler icke-singel olyckor med tysta hojar än med högljudda.
För en och annan som kör med (för) ljudliga hojar tror jag däremot drivkraften är en helt annan än effektjakt eller snoppmätning. Man vet att man stör en och annan, och det i sig ger tillfredsställelse. Man njuter helt enkelt av att göra folk förbannade. En... intressant livsfilosofi, men den förekommer.
Värst är fan Gynstolarna som kommer och brölar förbi. Har inget imot ett system som gör att hojen låter som en hoj men den behöver ju inte tränga igenom en likkista för att uppfylla det kravet.
