Men nu har du ju slutfört ett cirkelresonemang.
Det du nu skriver är ju PRECIS det som alla har gjort. De har kört på banorna - fått ett värde - gjort åtgärder - fått ok - kommer till ny bana och blir underkända trots tidigare ok mätningar. Läs tex Nordgrens inlägg ovan där han kontinuerligt under säsongen gjort förbättringar och plötsligt låter hans hojar 6 dB mer.
Som jag ser det är det stora problemet nu att det inte finns tillräcklig kontinuitet i mätningarna.
Det är ju precis det INGEN har gjort!
Alla har kört på banan och fått ett mätvärde från samma plats, denna plats kanske är optimal för 2t för att få ett korrekt värde. Men för samtliga 4t så borde platsen legat 30m bort för att hojarna ska komma upp i varvtal. Nu får 4t ett felaktigt värde iom att hojen inte varvas tillräckligt, och förarna tror att deras hojar bara låter ex 91db, men om mätplatsen legat 30m längre bort så hade dom fått ett korrekt värde på 103db...just pga där låter/varvas större delen av 4t som mest.
Nu åker förarna glatt till nästa tävling/bana i hopp om att hojen bara låter 91db. Mätgubbarna sitter även på denna bana ute med sina instrument och mäter för fullt. Denna gång sitter dom 15m ifrån optimal plats för 4t och mätvärdet blir 97db!!
Med nypackade ljuddämpare beger sig förarna till nästa tävling/bana i hopp om att dom nu ska klara ljudet. Mätgubbarna sitter denna gång precis på det optimala stället för att få ett korrekt värde för 4t. Mätvärdet blir denna gång 103db!!!!!!!
Nu jävlar tar det fart på diskussionerna på sporthoj...
Men hade förarna själva mätt hur högt hojen låter som mest på en träning, så hade dom vetat att 103db låter den som högst. Då hade dom antingen bytt ljuddämpare, eller kört med en db-killer. Men nu vet dom inte hur mycket hojen verkligen låter, och då är mätvärderna 91db, 97db, 103db helt plötsligt mätgubbarnas fel!!!