Jag har kört motorcyklar i 40 år och sedan 2008 har det mestadels blivit KTM. Den enda hojen som haft någon garantigrej öht har varit Kawa ZX10 -06 där man fick framhjulet bytt. Min filosofi har alltid varit att inte köpa den första årsmodellen av nånting och då har det funkat bra
Alla hojar har ju sina problem, även Yamaha och framförallt BMW men jag köper inte hoj för att det är förnuftigt, jag köper hoj för att det är roligt. Den dagen Yamaha bygger en rolig hoj så köper jag en sådan, enkelt
Missförstå mig rätt. Jag gillar Yamaha och i synnerhet T700 som är fantastiska hoj. Den är dock kanske lite för bra?
Lite för mjuk fjädring och alldeles för trött motor, men det är ju min personliga reflektion. Jag tycker om hojar med fast fjädring och en massa mos i motorn så att det sladdar och far, då har jag roligt.
GS 1250 är en fantastiskt hoj, men aptrist att köra. KTM 1290 SA är en sporthoj jämförelsevis, och vansinnigt roligt att köra även på grus, men lite för stor för lite seriösare stigkörning. 790/890 är en bra kompromiss över busighet och smidighet. 690/701 är trevliga hojar men de är inte bra på nånting, även om jag hade en 690 i 6 år.
790:n är bättre på grus och min 300:a är bättre i skogen, färre kompromisser.
Men, och nu kommer min poäng. Det är i själva verket väldigt små skillnader på moderna motorcyklar. Jag kommer lika fort fram på grusvägen på en T700 som på en 790/890 om man ska vara krass, allting handlar ju bara om känsla.
Det som det dock aldrig pratas om i sådana här forum är förarens kunskaper och begränsningar. Vi skulle behöva prata mer om det som verkligen betyder nånting, hur vi kan öka våra kunskaper och bli bättre på att köra hoj, vilket påverkar 95% av ekipaget. Istället snackar vi däck, fjädring och olika former av skyddsbågar som i praktiken inte spelar någon som helst roll...