Barn, eller inte?

[Stuff]

Analogt med kvinnans rätt till sin egen kropp bör för övrigt mannen ha rätt att avsäga sig allt ekonomiskt ansvar för ett barn han inte vill ha. Idag är män helt maktlösa, vill kvinnan göra abort kan hon göra det oavsett vad mannen tycker. Likaså kan hon välja att föda barnet och återigen är det bara för mannen att gilla läget.

 

[Lindén]

Barn?
nej att gilla lador e ingen bedrift!

Barn gillar jag o min sambo älskar dem...
Jobbigt läge men det e bättre o leka med andras än att avla dem själv!

När man har lekt klart e det bara att gå därifrån både med leken och med barnen o ni fattar vad jag menar
Skönt o leka men ibland blir det jobbigt o för mycket.


EDIT: fan e jag fyller fortfarande fattar inte det jag skrev själv,. hoppas ni förstår.

 

[zoltan]

Meningen med livet är att fortplanta sig

 

[Markus]

Inte barn. Foster.

Semantik.

Tycker inte gränsdragningen är lika självklar som du tyvärr verkar tycka. Resonera gärna lite kring gränsen för abort och gränsen för d "foster" anses kunna räddas om de föds för tidigt.

 

[Kia]

Semantik.

Tycker inte gränsdragningen är lika självklar som du tyvärr verkar tycka. Resonera gärna lite kring gränsen för abort och gränsen för d "foster" anses kunna räddas om de föds för tidigt.

Abort får göras to m v.8. Ska det göras senare ska det till riktigt tunga medicinska skäl. Då kan man få göra det senast v. 18. För tidigt födda barn går gränsen för om de ska försöka rädda det vid v.22. Då försöker man, men det är väldigt ovanligt att de lyckas rädda det.
Min egen dotter är född i vecka 32 och hade de första dygnen svårt att andas själv. Hon hade inte utvecklat någon sugreflex utan fick matas med sond. Det var hemsk att som förälder tvingas stå brevid och se sitt barn gå igenom detta. Jag kan bara föreställa mig hur hemskt det känns att se sitt barn födas i v.22. Så personligen tycker jag att gränsen vid v.22 är verkligen otäck. Man tar så stora risker att man undrar om det verkligen är värt lidandet?
Jag tycker att abortgränsen vid v.8 är bra. Men om man säger att det redan då är ett barn kan kanske ett besök på en neonatalavdelning på sjukhuset kan få igång tankarna?

 

[_teSSan_]

Du är ju bara för mycket....

Som det redan påpekats så är det INTE alls lätt eller kul att gå igenom en abort. Det är något som är fruktansvärt jobbigt att gå igenom och att bli tvungen att ta ett beslut om.

Du generaliserar inte lite väl mycket nu..?

Vem säger att det är så?
Visst, det KAN va så, men långt ifrån alla mår dåligt av en abort eller över att fatta det beslutet.

 

[MC Doktorn]

Moralkärringar :snoppar som hoppar.

 

[Kia]

Du generaliserar inte lite väl mycket nu..?

Vem säger att det är så?
Visst, det KAN va så, men långt ifrån alla mår dåligt av en abort eller över att fatta det beslutet.

Du kan ju inte mena allvar? Har du gått igenom en abort någon gång?
Visst det finns jättemånga som nekar till att det är jobbigt men jag tror att så gott som alla tycker att det är ett jobbigt beslut och en jobbig grej att gå igenom.
Dels är det inte någon kul känsla rent fysisk, för oavsett vilken metod du väljer så kommer det att vara obehagligt.
Å dels kommer man (om det kanske är pga hormoner) att ha många tankar och känslor kring aborten. Det tror jag de allra flesta med normalt känsloliv går igenom faktiskt.
Om du sen översätter och tolkar: "må dåligt" som ren ångest och depression så missförstod du vad jag menade. Man behöver inte gå till ytterligheterna jämt.
Ibland har man absolut inget annat val än att göra en abort och man verkligen vet om det. Då har man ju helt enkelt inget val att fundera över. Men det verkliga beslutet att gå dit och genomföra det är inte så enkelt som det ser ut. Men visst det finns nog känslokalla människor eller såna som helt enkelt inte vågar känna (eller för den delen erkänna att de känner något) som tycker det är som att gå till tandläkaren. Det finns folk till allting så visst du har rätt, det finns nog såna också. Men jag hoppas att de är försvinnande få som är så kyliga.

 

[blueridge]

Det handlar inte om kvinnor eller män, det handlar om ofödda barn.

Den meningen behövdes!

 

[2fast4Hjo]

Andra får skaffa dem om de vill men jag..nej tack.

 

[2fast4Hjo]

Abort får göras to m v.8. Ska det göras senare ska det till riktigt tunga medicinska skäl. ?

"vi" nekar ingen abort eller frågasätter om det sker inom "dem satta gränserna", vecka 8 är ingen sådan gräns (missat en 1:a??) .Abort med hjälp av läkemedel, så kallad medicinsk abort, används fram till och med graviditetsvecka nio. Abort med hjälp av en operation, så kallad kirurgisk abort, används fram till graviditetsvecka 12-13.
Om graviditeten gått längre än vecka 18 och man vill göra abort måste man ansöka om tillstånd från Socialstyrelsen. För att man ska få tillstånd att göra en sen abort krävs att det finns särskilda skäl. Exempel på sådana skäl kan vara att man har blivit våldtagen, att fostret har en allvarlig skada, till exempel ryggmärgsbråck eller missbildning på hjärta eller skelett, att man är mycket ung eller har ett svårt missbruk.


Den övre gränsen för abort är när fostrets bedöms kunna överleva utanför sin mammas kropp med två veckors marginal. I dag kan ett foster ofta överleva från vecka 24. Abort är alltså för närvarande tillåtet fram till och med vecka 22.


Man erbjuder alltid kvinnan att få prata med en kurator men det är inget tvång!.

Idag är män helt maktlösa,.

fan det måste va tragiskt att va man (generellt sätt alltså men här är det farligt att generalisera så ta det inlägget med en nypa salt)

 

[flugan]

Det som jag inte riktigt får att gå ihop är att bli ifrågasatt för att man inte vill ha barn och sedan (eller tidigare) få höra samma personer uttrycka sig lyriskt om den lilla stund de får för sig själva på väg till eller hem från jobbet.

 

[Helios]

Meningen med livet är att fortplanta sig

Yep, men man skall öva mycket först...

 

[markis av magi]

Meningen med livet är att fortplanta sig

Yep!
Förövrigt så undrar jag hur man kan säga att man aldrig ska ha barn, jag vet och jag vill ha! Bara inte just nu!

 

[_teSSan_]

Du kan ju inte mena allvar? Har du gått igenom en abort någon gång?

Jo, jag menar allvar. Ja, det har jag. Ett missfall också. Det borde väl rimligtvis innebära att jag vet vad jag pratar om?

 

[Kia]

Jo, jag menar allvar. Ja, det har jag. Ett missfall också. Det borde väl rimligtvis innebära att jag vet vad jag pratar om?

Å du tycke inte att det var så himla jobbigt eller vaddå?

Jätteduktigt. Eller Jättekyligt?

 

[2fast4Hjo]

Å du tycke inte att det var så himla jobbigt eller vaddå?

Jätteduktigt. Eller Jättekyligt?

Även om många tycker det är jobbigt och mår dåligt så är det inte så att alla mår dåligt, men dem fallen hör man oftast inte om för ja de söker ingen hjälp.

 

[Peccus]

Barn för mig är som volontärarbete.

Inget för mig, men visst är det kul att andra gör det.

 

[Kia]

"vi" nekar ingen abort eller frågasätter om det sker inom "dem satta gränserna", vecka 8 är ingen sådan gräns (missat en 1:a??) .Abort med hjälp av läkemedel, så kallad medicinsk abort, används fram till och med graviditetsvecka nio. Abort med hjälp av en operation, så kallad kirurgisk abort, används fram till graviditetsvecka 12-13.
Om graviditeten gått längre än vecka 18 och man vill göra abort måste man ansöka om tillstånd från Socialstyrelsen. För att man ska få tillstånd att göra en sen abort krävs att det finns särskilda skäl. Exempel på sådana skäl kan vara att man har blivit våldtagen, att fostret har en allvarlig skada, till exempel ryggmärgsbråck eller missbildning på hjärta eller skelett, att man är mycket ung eller har ett svårt missbruk.


Den övre gränsen för abort är när fostrets bedöms kunna överleva utanför sin mammas kropp med två veckors marginal. I dag kan ett foster ofta överleva från vecka 24. Abort är alltså för närvarande tillåtet fram till och med vecka 22.


Man erbjuder alltid kvinnan att få prata med en kurator men det är inget tvång!.







fan det måste va tragiskt att va man (generellt sätt alltså men här är det farligt att generalisera så ta det inlägget med en nypa salt)

Den läkare vi hade på Neonatalen när vi kom in med min dotter berättade att hon hade sin gräns vid v 22-23. Då försökte de åtminstonde att rädda fostret/barnet även om chanserna var väldigt små. Om fostret var yngre valde de att inte ens försöka. Det var kanske något hon bara sa just då för att få mig lugnare (eftersom jag var i v 32.) jag vet inte, men det var så hon berättade då.

Jag menade precis som du skrev (såg att jag hade lite bråttom när jag skrev.) På akademiska sjukhuset i Uppsala fick man göra sk medicinsk abort tom v.8 och kirurgisk t om v 13.
Jag vet faktiskt inte hur de gör här om man vill göra abort efter v 13. Säkert kontakt med kurator osv. Har aldrig varit med om det därför vet jag inte hur de gör.

Även om många tycker det är jobbigt och mår dåligt så är det inte så att alla mår dåligt, men dem fallen hör man oftast inte om för ja de söker ingen hjälp.

Jaa eller så väljer de just att förneka att det är jobbigt för att orka med.
Som jag skrev det är ju ingen trevlig upplevelse på något sätt att göra en abort. Den som påstår något annat ljuger ju uppenbart. Jag menar vem vill lägga sig där och låta någon gräva ut en klump som hade kunnat bli ett barn (låter jättemysigt va, nåt man gärna gör en fredagkväll...?) eller ta ett kul piller och få "värkar" å sen krysta ut en blodklump som också den hade kunnat bli ett barn. Jaaa det verkar väl som en kul grej va?
Jag säger inte att man måste må dåligt men tror ändå att nästan alla gör det innerst inne.
(som jag också skrev, det beror ju på hur man tolkar "må dåligt". Man kan "må dåligt" utan att ha självmordstankar, ångest och depression.)

 

[_teSSan_]

Å du tycke inte att det var så himla jobbigt eller vaddå?

Jätteduktigt. Eller Jättekyligt?

Inget av det. En av mina bästa vänner dog nyligen. Det är himla jobbigt.
Att bära fram ett barn som inte är planerat eller välkommet och som kommer till världen vid en högst olämplig tidpunkt, det hade varit himla jobbigt.

Att en, som du själv uttryckte det, liten blodklump, slapp komma oönskad till världen tycker jag varken är jobbigt eller kyligt, utan mycket bra. Både för mig och blodklumpen.

Du har uppenbarligen inte samma åsikter som mig när det gäller vad som är himla jobbigt. En till skillnad mellan oss är att jag inte försöker idiotförklara eller fördumma folk som inte tycker som jag eller som inte känner som jag tycker att de borde känna.