Jag är väl som vanligt fel ute när jag gör något.
En vacker vårdag i mars, ja de var faktiskt en hel del mc åkare ute redan.
Jag frågar sambon i dörren om hon känner några värkar ännu, nej det är ingen fara säger hon (beräknad födsel är ju först dagen efter
).
Vi sätter oss i bilen och hakar på kärran, åtminstonde jag är ju toppen humör, det kanske blir ett mc köp.
Vårsolen gassar och det är verkligen en otrolig vårdag för att vara i mars. Vi beslutar oss för att ta en fika på Conditori Nordpolen i Vara. Pojken i sällskapet beställer in en centraldammsugare, det är en dammsugare av modell större, den är så stor att han storknar redan innan den är färdigäten. Så vi andra får rädda honom och äta upp resterna. Färden fortsätter sedan mot Göteborg och vi kommer fram i lagom tid för att hinna ta en Geocache, för vilken den enda anledningen till att pojken följde med överhuvudtaget, samtidigt ringer säljaren av mc:n och säger att hon är hemma.
Vi tar cachen och promenerar till mötesplatsen, där står cyckeln och det är knappt så vi hinner fram innnan det ringer i telefonen.
Det är bara sambon, hon tycker inte att jag ska stressa upp mig, men vattnet har gått. Vad menar hon ?
Ja tänker att, senast tog det ju över ett dygn på BB innan det tittade ut något, det är nog det hon syftar på. Hoppas jag !
Jag säger till henne att vi precis kommit fram och börjat titta på mc:n, ja fortsätt med det ni säger hon, har ni endå tagit er dit så är det väl bäst att ni gör klart. Hon har redan pratat med kompisen som lovade att ställa upp som backup på BB ifall att.
Jag släpper nyheten till de andra som står runt motorcyckeln, testpiloten som har följt med för att provåka cyckeln eftersom jag inte har A kortet ännu och som också råkar vara morbror till min sambo får ett brett vad var det jag sade leende. Han påpekade redan vid avfärden att om kotten kommer nån gång så är det nog nu när vi åker iväg. Försäljaren var nog den som verkade mest bekymmrad över det hela, själv hade jag inte riktigt smält nyheten antar jag.
Aningen småstressade fortsätter vi avsyningen av cyckeln. Testpiloten får på sig krukan och tar sig en tur, när han kommer tillbaka har han ett brett smajl mitt i ansiktet. Det var ju hans första åktur för året så han gasade väl på så mycket det gick antar jag. Tar det som ett gott tecken och beslutar mig för ett köp.
Det här med prutning kändes helt meningslöst, jag hade ju inte det bästa förhandlingsläget. Hoppade över den biten kort o gott.
Vi sätter oss och genomför affären och det är nu jag känner att stressen börjar komma på riktigt, har tittat på köpekontraktet som vi skrev och konstaterat att jag var otroligt nervös, skrev som en kratta.
Äntligen efter vad som kändes som en evighet var allt pappersarbete och betalning klart och min mc var på kärran så vi kunde börja rulla hemåt. Tackar säljaren och hon önskar lycka till med födseln.
Någonstans fortfarande väldigt långt hemifrån ringer det i luren igen, det är sambons vän, hon som var som bb reserv. Hon har redan hunnit hämta sambon och åkt till sjukhuset under tiden jag shoppat. Vad vill hon ?
Jo vi är flyttade till förlossningsalen nu ! Och hon har ordentliga värkar.
Sjysst läge, tänker jag. Kommer inte jag hem i tid får jag äta upp detta i all evighet. Morbrorn bara flinar, nöjd över det stora underhållningsvärdet i mitt mc köp. Stressen den bara stegrar sig ju närmare hem vi kommer. Det blev en sån bilresa som bara aldrig tar slut, och kärra bakpå bilen snabbar ju inte direkt upp det hela.
Väl hemma krokar jag av kärran har inte tid att lasta av mc:n, morbrorn får ta med sig den och ställa hemma hos sig. Jag hinner inte.
Ett snabbt hejdå till de andra och i med ettan och med en rivstart iväg mot sjukhuset oroligare nu än tidigare under hela dagen. Det är underligt hur stressen ökar ju närmare målet man är.
Jag kom fram till sjukhuset vid femtiden och lillebror tittade ut vid åtta tiden.
Så gick det till när jag skaffade motorcyckel trots tillökning och än så länge har ingen av mina 3 barn hindrat mig från att övningsköra. Troligtvis inte sen när jag har kortet heller.