Småbarnsfarsa på sporthoj

[Markus]

Tyckte ändå det var värt väntan .

Min dukning dög inte, tur han har en mamma att få inspiration från.

Vinet och "vinglasen" (....) vete tusan hur han listade ut, OBS jag fick inte byta till vinglas och då blev det Riesling i highball.

 

[MickeZX7R]

Det där känner jag inte direkt igen, att man inte ska trösta barn som vaknar och gråter på natten?

Finns det nedskrivet någonstans?

- Jag skrev inte att man aldrig ska/behöver trösta gråtande barn på natten, men det finns x+1 antal olika orsaker till att bebisar gråter och många gånger handlar det om ren vana.
Så snart de vant sig vid att mamma eller pappa dyker upp på en sekund så snart de skriker, kan du tro att de gärna gör det oftare än vad som behövs : )
De kan t.om. skrika för att de har vaknat när de vill sova.

 

[SwePace]

- Jag skrev inte att man aldrig ska/behöver trösta gråtande barn på natten, men det finns x+1 antal olika orsaker till att bebisar gråter och många gånger handlar det om ren vana.
Så snart de vant sig vid att mamma eller pappa dyker upp på en sekund så snart de skriker, kan du tro att de gärna gör det oftare än vad som behövs : )
De kan t.om. skrika för att de har vaknat när de vill sova.

Efter ett tag lär man sig vilket pip/gnäll/skrik som betyder vad. Tog nån månad för mig, nu har jag varit hemma med lilltösen snart ett år och har lärt mig. I början tänkte jag som vid en olycka, den som skriker andas, alltså ska jag hjälpa de tysta först.

 

[Wunder]

Hoppades jag med. Det blev inte lättare. Alls.

På nätterna iaf.

Stackars!
Vad är det som inte fungerar med sömnen?
Din eller ungarnas?

 

[SwePace]

Stackars!
Vad är det som inte fungerar med sömnen?
Din eller ungarnas?

Äldsta är bara vaken en eller två gånger per natt nu. Yngsta har typ halvdussinet uppvak. Känns som om vi testat allt, sova själv, samsova och samma med läggning. Varför är det så? Ja, det vet ingen vi pratat med.

BVC sa att det blir snart bättre och sova hela nätter kommer snart. För fem år sen...

Det som funkar är läggningsrutin. Kan nästan ställa klockan efter när de gäspar och när sömn infinner sig. Klockan åtta på kvällen är det tyst i ungarnas rum.

Men själv har man en sömnskuld som inte är nådig. Tar dessutom alla morgnar med bägge ungarna då partnern funkar sämre än jag klockan 0530.

 

[Tegel1432]

Äldsta är bara vaken en eller två gånger per natt nu. Yngsta har typ halvdussinet uppvak. Känns som om vi testat allt, sova själv, samsova och samma med läggning. Varför är det så? Ja, det vet ingen vi pratat med.

BVC sa att det blir snart bättre och sova hela nätter kommer snart. För fem år sen...

Det som funkar är läggningsrutin. Kan nästan ställa klockan efter när de gäspar och när sömn infinner sig. Klockan åtta på kvällen är det tyst i ungarnas rum.

Men själv har man en sömnskuld som inte är nådig. Tar dessutom alla morgnar med bägge ungarna då partnern funkar sämre än jag klockan 0530.

Vad gör du/ni när de vaknar? Alltså är det snack, mys, mat till exempel?

 

[SwePace]

Vad gör du/ni när de vaknar? Alltså är det snack, mys, mat till exempel?

Pratar så litet som möjligt och tänder inte lampan. Lägger handen på och lugnar vid behov.

Vi har nu landat i att det som funkar minst dåligt är att samsova med yngsta. Äldsta har vi aldrig gjort det med. Så nu har ett och ett halvt-åringen en 140 cm bred säng. Det blir minst spring då, så slipper hon väcka syrran när man inte hinner innan total panik infinner sig. Plus att det blir mer vila mellan vågorna.

Min princip om egen säng från första natten och eget rum från sjätte månaden fick jag rucka på. ?

 

[SwePace]

Tack alla för att ni vågar prata om ganska svåra saker. Hatten av för starka berättelser som gett intryck. Ni är fantastiska.

Barn är inte så jäkla enkelt, vare sig det är egna eller andras. Som förälder är man känslig och inte alls så stark som man hoppas att man skall vara alla gånger.
Mina barn är vuxna nu och de har i efterhand påstått att de aldrig märkt av de tillfällen då jag själv tyckt att jag var världens sämsta pappa. Tack och lov.

Till er som har små barn nu vill jag säga att det där med dålig sömn och ständigt utmattad inte bara går över - man glömmer bort att det ens var så.
Och sedan önskar man den tiden tillbaka, eftersom den gick så jäkla fort…

Jag har också jobbat ganska mycket genom åren med havererade föräldraskap och där vill jag säga: ge ALDRIG upp! Aldrig någonsin.
När jag haft att göra med barn eller ungdomar vars föräldrar gett upp och svikit dem har det varit absolut värst. För mig och för alla andra runtom dessa barn/ungdomar. Det kan vara missbruk och/eller psykisk sjukdom men det är faktiskt inte hela världen bara man inte ger upp som förälder. Så ge inte upp.

Jag tror också på att barnen skall vara med i vuxenlivet. De skall lära sig hur världen fungerar, världen skall inte anpassas till dem. Lär dem hur det funkar, låt dem göra misstagen och dra konsekvenserna - förstås inte fatala sådana - och visa att det är självklart att de är med. På fest, på resor och i vardagen. Berätta även jobbiga saker för dem. Lär dem hur man gör när man ber om ursäkt, hur man tar sig ur en svår situation och hur man formulerar ett mejl till sin chef. Visa dem att de är din bästa kompis. Ge dem förtroende och ansvar (Lär dem köra hoj).

Som sagt: Det jobbiga går över ganska fort och man glömmer en hel del också. Sedan är det svårt att ens fantisera om hur det var innan barnen. Och nyttigt för de flesta att uppleva det där med att man själv inte är den viktigaste i världen längre.

Alltså. Nu har jag läst ditt inlägg massor av gånger. TACK!

Står i en mörk tvättstuga och tårarna rinner. Jag är nere på reservtanken nu. Inte bara pga stökiga barn, är kronförkyld själv.

Nä, nu sätter jag på motivationsjuicen(kaffet) och brer en macka.

 

[BrooklynS]

Alltså. Nu har jag läst ditt inlägg massor av gånger. TACK!

Står i en mörk tvättstuga och tårarna rinner. Jag är nere på reservtanken nu. Inte bara pga stökiga barn, är kronförkyld själv.

Nä, nu sätter jag på motivationsjuicen(kaffet) och brer en macka.

Ja, du ger FAN inte upp, hör du det!



Satt en gång med en fd elev, 22 år gammal vid tillfället. Han berättade hur hans frånskilda alkisfarsa - som ändå såklart var hans största idol - hade lovat sin då sexårige son att få följa med i lastbilen en dag. Gossen hade klätt sig vid sextiden på morgonen, gått ut till vägen och satt sig i snödrivan för att vänta. Inte fan kom farsan. Men pojken satt där hela dagen trots att den mer klarsynta mamman kom ut och försökte få in honom igen. Vid niotiden på kvällen gick han in, förkrossad. "-Fattar du hur det kändes i mig då?" sade han.
Tack och lov kunde jag inte förstå det, men i hans ögon såg jag något annat.

Den pojken är idag en fantastisk farsa till tre barn.

 

[SwePace]

Ja, du ger FAN inte upp, hör du det!



Satt en gång med en fd elev, 22 år gammal vid tillfället. Han berättade hur hans frånskilda alkisfarsa - som ändå såklart var hans största idol - hade lovat sin då sexårige son att få följa med i lastbilen en dag. Gossen hade klätt sig vid sextiden på morgonen, gått ut till vägen och satt sig i snödrivan för att vänta. Inte fan kom farsan. Men pojken satt där hela dagen trots att den mer klarsynta mamman kom ut och försökte få in honom igen. Vid niotiden på kvällen gick han in, förkrossad. "-Fattar du hur det kändes i mig då?" sade han.
Tack och lov kunde jag inte förstå det, men i hans ögon såg jag något annat.

Den pojken är idag en fantastisk farsa till tre barn.

Att kapitulera finns inte. Alls. Vi föräldrar växeldrar så vi orkar vardagen.

Just nu är det ganska mörkt av hälsoskäl jag inte går in på mer här och nu utan måste hantera själv med familjen och kurator först. Men det är kort vi spelar så gott vi kan.

Bryt ihop, bit ihop och på det igen!

 

[Hoztic]

Äldsta är bara vaken en eller två gånger per natt nu. Yngsta har typ halvdussinet uppvak. Känns som om vi testat allt, sova själv, samsova och samma med läggning. Varför är det så? Ja, det vet ingen vi pratat med.

BVC sa att det blir snart bättre och sova hela nätter kommer snart. För fem år sen...

Det som funkar är läggningsrutin. Kan nästan ställa klockan efter när de gäspar och när sömn infinner sig. Klockan åtta på kvällen är det tyst i ungarnas rum.

Men själv har man en sömnskuld som inte är nådig. Tar dessutom alla morgnar med bägge ungarna då partnern funkar sämre än jag klockan 0530.

Vi har liknande problem med grabben, han vaknar på nätterna, och något år sov han själv, och då gick han in och väckte frugan, så att hon fick komma med honom till hans rum och sova där. Så vi började prata med en kurator, som gick igenom våra rutiner kring sänggående mm. Normalt sett var det frugan som la honom, jag tog hand om andra saker i hemmet. När det gick upp för kuratorn så insåg hon ju vad felet var, jag var en mansgris, och hon kunde för sitt liv inte förstå vad som var viktigare än att ta hand om vår son?!? Efter det hade vi inte någon vidare bra dialog.

För 2v sedan var vi på Brigadmuseum i Karlstad, och jag försökte förklara varför det var så viktigt med museer om något så hemskt som krig, att man måste förstå historien för att undvika att det ska hända igen. Då tyckte han att pappa var konstig, det var nog lite för abstrakt Men det ska väl tilläggas att om han får välja tv-program så blir det https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/om-kriget-kom Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

 

[SwePace]

Vi har liknande problem med grabben, han vaknar på nätterna, och något år sov han själv, och då gick han in och väckte frugan, så att hon fick komma med honom till hans rum och sova där. Så vi började prata med en kurator, som gick igenom våra rutiner kring sänggående mm. Normalt sett var det frugan som la honom, jag tog hand om andra saker i hemmet. När det gick upp för kuratorn så insåg hon ju vad felet var, jag var en mansgris, och hon kunde för sitt liv inte förstå vad som var viktigare än att ta hand om vår son?!? Efter det hade vi inte någon vidare bra dialog.

För 2v sedan var vi på Brigadmuseum i Karlstad, och jag försökte förklara varför det var så viktigt med museer om något så hemskt som krig, att man måste förstå historien för att undvika att det ska hända igen. Då tyckte han att pappa var konstig, det var nog lite för abstrakt Men det ska väl tilläggas att om han får välja tv-program så blir det https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/om-kriget-kom Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

Ni har då verkligen dragit nitlotter på vårdpersonal. När jag varit pappa i drygt ett år var jag till kurator (litet knuffad blev jag av mamman) och den har jag fullt förtroende för. Nu vänder sig livet litet ut och in igen så det är nog dags att återuppta sessionerna.

Läggningar försöker vi ta varannan så att det ska underlätta att någon förälder är borta vid den tiden på kvällen. Någon gång i framtiden kanske man orkar ta sig till gymet på kvällen eller hälsa på den där vännen man saknar så att det gör ont. Eller packa släpet med hoj och dra på en helg på bana.

 

[moddlaren]

Nu när jag läst vad fler skriver om så skall jag berätta mera om mitt liv med barn än jag igentligen hade tänkt.

20 år gammal träffar tösens mamma vansinnigt kär i denna galet livliga tjej 19 år och blev gravid ganska omgående. Hon diabetiker som vägrade att sköta diabetesen så när graviditeten pågick hamnade hon i koma åtskilliga gånger o dessutom med 2 hjärtstillestånd varav det längre i 2 jävligt långa minuter innan adrenalin sprutan o hjärtmasage fick liv i henne.

Dottern kom till världen 1988 o mamma sa att jag vill inte vara mamma eller med mej utan ville leva livet med sprit o mängder med män i sig. Daaahhhh där dog jag tog hand om tösen till 1992 då mamma dök upp med socialtänst kvinnor o sa att nu vill jag ha min dotter ?.

Jag vägrade naturligtvis varvid 2 poliser dök upp till förstärkning av socialtanterna. Fick några minuter till avsked o att raffsa ihop det nödvändigaste, tösen hade ingen aning om vem mamma var då hon aldrig sett eller knutit an till mamman.

I detta skedet fick även jag ta till samtal med en psykolog ett halvår för att få ordning på tankar, gick även ur kyrkan då den jäveln utsatte mej o tösen för detta.

Men då 1992 hade vi pappor ingen rätt till delad vårdnad utan mamman bestämde allt. Dom drog till Dalarna o mamma fortsatte att supa och ligga och detta gick ut över dottern som hamnade i familjehem då mamman vägrade att låta henne bo hos mej i sin alkoholism åren går o i detta så fick jag ju sonen 1998 med den mamma som jag skrev tidigare om som utvecklade näst högsta nivån av borderline.

Livet med barn är inte enkelt men när dom kommer son vuxna med barnbarn och man ser att deras uppväxt gett något positivt, bägge är hög utbildade med bra löner, bägge är nykterister och enormt noga med den lilla familj som dom nu har. Varma vänliga o omtänksamma.

Så det man offrar med barn i småbarns åren visar sig vara väl investerade uppoffringar såhär senare i livet allting blir bra tillslut. Se ljuset i tunneln det blir bättre.

 

[SJP]

Ja inte är det helt lätt.
Men för mig ligger det jobbiga i en sambo som har stora problem att ta hand om sonen. Samt i att balansera föräldraskap med det nödvändiga onda i att behöva prestera en inkomst.
Hade man fått planera fritt och kunde ha en ordnad ekonomi när ungen kom, och därmed kunnat ta den tid som behövs så hade det varit underbart.

Jag tycker egentligen aldrig att det är någon pina att ta hand om min son, vilket många (sambon tex) verkar göra, eller åtminstone är jargongen ofta sådan.

Jag har haft semester senaste veckan och det har varit en underbar tid måste jag säga.
Att vi fått spendera lite längre tid tillsammans utan att ha varit sjuka.
Vi har varit till lekparken, vårstädat på gården, polaren har varit över på saft och kakor och lek med sin lite yngre grabb, vi har promenerat, gungat, varit i sandlådan, och vi har lekt jäkligt mycket. Till och med så har jag haft tid att skruva lite tenere medans grabben sovit middag.
Kunde livet vara så här oftare än inte så skulle jag vara mycket lycklig.

Visst finns det tider man måste vara jäkligt snabb som förälder, när hyss skall göras, vi var på lekland igår med guffar och hans dotter, och det tog ju min lilla odåga max 2,8 sekunder att klura ut att man kan sätta en dockvagn i rutschkanan och skicka iväg av bara helvete ut i folkhavet. ( )
Men vad är alternativet? Att han inte skulle experimentera och ibland göra dumma saker skulle nog stressa mig ner, i all ärlighet.

 

[SJP]

Sonen snart 2 har tydligen lärt sig sitt första uttryck på engelska. "Oh shit"

Som i "Snöööö - Oh shit! Skottaa..."
När vi kom ner imorse och en knapp decimeter snö fallit under natten.

 

[GuW]

Jag fick klockan 06.02 i morse en bild på en väldigt söt och glad ettåring med frukost i hela ansiktet som pekade rakt mot kameran med bildtexten

"Du där! Det är lördag morgon, bara att stiga upp halv sex"

Jag ångrar inte att jag la ner tillverkningen för 29 år sedan.
(Jag såg bilden vid niotiden, när människor kliver upp)

 

[Hoztic]

Det är ju faktiskt något speciellt när ens treåring knatar fram till en, ger världens största kram och säger "jag älskar dig pappa". Det kompenserar för rätt många andra tillfällen när han är på väg ut på Blocket.

Jag köpte ett dinosauriememory igår, och vi provspelade en sväng igår. Ungen memorerade vart varenda kort låg! Sen att han inte förstod konceptet med tävling, utan hela tiden berättade för pappa och mamma vart rätt kort låg kan man ju ha överseende med Men det var imponerande att han kom ihåg varenda kort efter en vändning.

 

[SJP]

Skaffade en sådan där balanscykel till grabben när han fyllde två här för en månad sedan eller så.
Har varit spännande nog, men bara kommit någon meter innan han tröttnat när det inte funkat för han.
Mitt i allt förra lördagen så kom vi till postlådan och tillbaka (300m kanske t&r) med att jag knuffade.
Idag plötsligt (inte kört i veckan) så pedar han iväg för egen maskin och säger "Möööm-möööm-möööm!".
Fick ihop våra 300m med bara några få vurpor.

Stolt pappa riktigt förbannat idag.

Förbaskat vad fort det går ibland när något kopplar.

 

[moddlaren]

Det kompenserar för rätt många andra tillfällen när han är på väg ut på Blocket.

Det påminner mej om en särskrivning för länge länge sedan.

Satt med några vänner på fyllan o busringde på annonser bla en valp o en barn säng.

Mannen med valpen var väldigt upprörd över att jag inte Förstog att det var ett terräng fordon utan hela tiden frågade efter rasen o att Volvo minsann aldrig haft valpar.

Mamman som svarade om barn säng blev ochså upprörd efter ett tag när man frågat om det var ett godsebarn eller flickebarn o hur gammalt det var o en massa annat. Efter ca 8 - 10 minuter skriker mamman att det är typ säng jäveln jag säljer inte barnet.

Oooooo så man kan missförstå när det är särskrivning trodde du både sålde barnet och sängen?

Så det är ok att gnälla på mina dyslektiska särskrivningar?

 

[SwePace]

Sådär. Nu är ledighet med barn nummer två avklarad sedan några veckor tillbaka. Jag är efter över ett års ledighet tillbaka i jobb som anställd och inte primär vårdnadshavare.

Inte trodde jag att responsen skulle bli som den blev när jag startade tråden. Som tidigare skrivet, tack för att ni delat med er och tro inte att jag är oberörd av era berättelser. En vacker dag kanske jag orkar dela min mer ingående än jag orkat göra.

Saknar att vara ledig lika mycket som jag uppskattar att jobba. Vill verkligen rekommendera alla läsare av tråden att vara hemma ensam och över tid med ditt barn när det är litet. Man växer verkligen med uppgiften. Skapar egna erfarenheter. Man får en ömsesidig förståelse föräldrar emellan för svårigheter i jobbet likväl föräldraledighet.

I mitt fall var det en självklarhet att dela lika med mamman. Jag inser att det kanske inte är lika självklart/enkelt i andra fall. Inkomst, vilja och omgivningens förväntningar skiljer. Men det handlar om ca två år av ett yrkesverksamt liv, många har verkligen möjlighet att vara hemma som inte tar den. Vi har i Sverige en förmån att staten betalar oss för att ta hand om vårt eget barn och det är värt att uppskatta.

Pappor, skulle ni önska vara lediga? Stå på er. Stå på er mot kollegor, arbetsgivare, kompisar som inte anser att en man ska vara hemma på heltid länge och kanske mot er partner som av "tradition" ska vara mamma hemma till förskolan börjar. Vill ni verkligen inte vara föräldralediga så var inte det då, svårare än så är det inte.

Slut på brandtalet som jag inser kan verka politiskt. Det är inte syftet såhär 2022 ett valår. Vill bara säga att jag har gråtit, skrikit, skrattat, längtat och njutit av föräldraskap i snart sex år och med två barn. Att vara föräldraledig känner jag ha varit värt det. Trots det motstånd jag mött som framförallt kommit på jobbet.

GE FAN ALDRIG UPP!